Jag gillar snö
Jag älskar musik. Det gör jag verkligen. All förberedelse i enormt många timmar känns ibland inte värt det, men senare är konsertupplevelsen alltid underbar. Tills idag. När jag inte ens känner glädjen. När jag inte ens känner ruset eller är nervös. Jag kände ingenting. Jag kände bara mitt huvud. Min migrän. Min oro. Mitt illamående. Min ångest. Min begäran. Min osäkerhet. Mitt hål.
Jag förstår människor. Det är inte kul att umgås med någon som aldrig är frisk, som knappt orkar vara glad eller bry sig. Det är tråkigt, jag förstår. Jag vet inte om jag skulle orka hålla upp en sådan relation. Jag tycker bara det är synd. Att vi fungerar så.
"Efter en operation så behöver man tid att läka. Och det är den jobbigaste biten. Men vad händer om man inte läker?"
