From the start
Många undrar vad det är för sjukdom jag har/haft. Och jag tänkte försöka förklara det så gott jag kan.
Grejen är att det inte finns något namn på det. Bara teorier om vad det skulle kunna vara och liknar. Så.
8 Augusti 2008 fick jag feber. Så enkelt startade. Feber. 39.3° feber. Du vet så där när man ena stunden vill ha tjocka tröjor, tre byxor, fem strumpor och duntäcke på sig. Och tre minuter senare får panik för att man helt plötsligt kokar av värme. Alla körtlar i kroppen får feber och svullnar upp. Min körtlar i huvudet svullnade upp så jag hade massa knölar i huvet. Det var körtelfeber. Nivå fem av fem. Så såg det ut i ca 3 veckor. Under de veckorna har jag inget minne alls. Jag var helt borta och helt okontaktbar. Så enligt min familj så var den tiden den värsta. Jag vaknade runt halv åtta varje dag(när jag är frisk sover jag lätt till tolv). Gick ut med täcket och la mig i soffan. Där låg jag till kl 17. Då kom familjen hem. Mamma såg till att jag fick i mig mat och mineralvatten. Jag gick och la mig runt tio. Låg i sängen och somnade efter kl 3. Vaknade kl 4 av att min hals var sandpapper och jag kunde knappt andas. Drak massa vatten för att få bort paniken. Vaknade kl 5 av att jag var skit kissenödig. Om och om igen hela natten, gick detta runt och runt och runt.
Ingenting fanns i mitt huvud förutom tv-programmen som jag såg varje dag. Jag visste vad det var för program, men jag visste inte vad de handlade om, jag kunde uppfatta undertexterna, allting gick in i huvet men uppfattades inte. Läste "hej" men kunde inte koppla det till hälsningsfrasen.
Under denna tid slogs tre ämnen i min kropp ner. De tre ämnena balanseras av varandra. Så om ett åker ner för lågt så balanserar de andra två upp dem. Men alla min tre slogs ned. Det gjorde att jag fick samma sjukdomsbild som människor som "går in i väggen".
Mitt imunförsvar låg på botten, och att jag sov kasst gjorde ju inte saken direkt bättre. Jag samlade på mig massa typiska små sjukdomar som gjorde att jag blev ännu svagare. Mina leder blev svaga. Eftersom de gått från att idrotta kanske 10 timmar i veckan till 0 blev de väldigt svaga. Jag kunde inte ens gå runt kvarteret för då gjorde det för ont. Allt jag gjorde med min kropp gjorde ont. Kopplade det till reumatism som min mormor har, eftersom det kändes likadant. Svaret blev negativt. Jag var trött jämt. Jämt. Alltid. Så fort jag skulle ta in information så "stängde hjärnan av sig". (Det känns ungefär som när man är riktigt riktigt trött och har suttit och försökt bestämma något väldigt länge, till slut är man så trött att man inte uppfattar någonting.)
Nu, två år senare jobbar jag fortfarande med att få upp mina värden och har kontroll över min koncentration och hälsa. Jag äter ca tjugo tabletter per dag. Har gjort det och ska göra det ett bra tag till. Jag är fortfarande inte frisk. Körtelfebern rubbade också min sköldkörtel. Så min kroppstemperatur skiftar otroligt snabbt. Så jag kan helt plötsligt börja svettas som en gris. Heh. Det här är en väldigt kort och lätt version av bilden av mig. Mellan allting gömmer sig väntetid, ryggmärgsprov och andra läskiga prov och massor av teorier. Hoppas att detta kan hjälpa lite i alla fall att se min bakgrund. Take care.
En Del
Det kunde gå flera dagar, nästan en vecka innan jag duschade. Att orka gå till badrummet och stå där. Röra på sig i duschen fanns inte. Pappa la en planka tvärs över badkaret så att jag kunde sitta. Ändå gick det knappt. De första veckorna jag var sjuk kommer jag knappt ihåg någonting ifrån. Jag kommer ihåg att jag tittade på tv. Låg i soffan med mitt täcke som jag lyckades släpa ut. Kanal 5 var alltid på. För jag visste att på dagarna gick det bara serier och talkshower. Det var lugnast så. Alla programmen var textade. Men jag kunde inte läsa. Jag såg att det var text längst ner på tvskärmen, men jag uppfattade inte vad det stog. Om det stog Hej, såg jag att det stog hej, men jag kunde inte koppla det till hälsningsfrasen. Så såg mina dagar ut. I ungefär två & en halv vecka. Min familj har berättad att jag inte såg levande ut. Mamma beskrev mig som en gammal gubbe som stapplade fram, att det inte fanns något liv i mig. Levade lik. Det fanns ingen botten i mina ögon och ja var alltid blek. Jag tappade många kilon och hade inga byxor som satt kvar förutom mjukisbyxor. Jag orkade aldrig titta någon i ögonen. Det var så högt upp att jag inte orkade hålla min blick så högt.
Jag kommer skriva olika delar. Som handlar om mig när jag var sjuk, eller sånt som har med det att göra. Det kommer handla under kategorin Delar. Eftersom min blogg mest handlar om min sjukdom, egentligen.
Hejdå.
