Jag kom alltid tvåa när jag tävlade i tennis, för det fanns en tjej i västervik som var bättre än mig.

De flesta vänner jag har haft har jag varit nummer två. Näst viktigast.

Jag är barn nr2 i min familj.

I alla tävlingar, oftast, nr 2.

Ibland är det skönt att inte alltid vara först. Men när det gäller vänskap är det bara piss. Men varför ska man vara viktigast? Ingen aning. Bekräftelse kanske.

Idag har jag badat. På riktigt.

För övrigt mår jag ganska bra. Jag får ont i lederna av att bada. Men det är värt det. Jag är mest trött mentalt. Orkar inte småprata. Bara va.

Hejdå