Tittade på CSI igår kväll. Det handlade om en kille som hade blivit mördad, han ville ta självmord men mördarna tyckte dettod för lång tid innan han gjorde det. Han ville ta en överdos, med den medicinen som jag har. Läskigt.

Det kunde gå flera dagar, nästan en vecka innan jag duschade. Att orka gå till badrummet och stå där. Röra på sig i duschen fanns inte. Pappa la en planka tvärs över badkaret så att jag kunde sitta. Ändå gick det knappt. De första veckorna jag var sjuk kommer jag knappt ihåg någonting ifrån. Jag kommer ihåg att jag tittade på tv. Låg i soffan med mitt täcke som jag lyckades släpa ut. Kanal 5 var alltid på. För jag visste att på dagarna gick det bara serier och talkshower. Det var lugnast så. Alla programmen var textade. Men jag kunde inte läsa. Jag såg att det var text längst ner på tvskärmen, men jag uppfattade inte vad det stog. Om det stog Hej, såg jag att det stog hej, men jag kunde inte koppla det till hälsningsfrasen. Så såg mina dagar ut. I ungefär två & en halv vecka. Min familj har berättad att jag inte såg levande ut. Mamma beskrev mig som en gammal gubbe som stapplade fram, att det inte fanns något liv i mig. Levade lik. Det fanns ingen botten i mina ögon och ja var alltid blek. Jag tappade många kilon och hade inga byxor som satt kvar förutom mjukisbyxor. Jag orkade aldrig titta någon i ögonen. Det var så högt upp att jag inte orkade hålla min blick så högt.

Det finns en väldigt fin låt. Både i musiken och i texten. Det är förra årets vinnarlåt i American Idol.

Gårdagen var en stor stress. Blandat med oro och rädsla. Jag kan inte ens lyssna på när mamma berättar det för andra. Jag kan inte tänka det själv. Det bränner så inombords. Jag märkte inte vilken adrenalin jag hade gått på förrän på kvällen. Jag kunde inte sitta still. Jag är fortfarande rädd, fastän jag vet att allt gått bra och att han kommer hem idag eller i morgon. Men allting spelas upp i mitt huvud om och om igen utan att jag vill. Jag är så matt i kroppen och i huvudet av tårar och handlingar. Jag vill bara bada. Det är i vattnet jag mår bäst, konstigt nog.

Känns som jag simmar. Simmar och kämpar för att inte drunkna. För att inte falla. Jag går utan att jag egentligen kan. Jag målar utan att jag egentligen orkar. Jag springer runt och leker med min hund fast det egentligen inte går. Jag är motiverad. Jag orkar inte må såhär. Jag accepterar det inte. Nej. Nu är det slut.

Det är rätt kul. Jag har jätte lätt för att memorera texter, mest hiphop låtar, sånt med mycket text. Fast än det inte är den musikstilen jag lyssnar mest på. Ett urval jag kan utan att har hört så många gånger:

Varje ben. Varje liten nerv. Varje liten led gör ont. Varje muskel. Varje rörelse. Varje position gör ont. Jag är trött på att det ska göra ont. Hela tiden.

Idag var sista skoldagen. +avslutning i morgon. Jag har ingen energi kvar. Jag orkar inte skratta på riktigt, jag orkar inte lyssna på babbel. Jag vill bara ligga på en ö vid min sommarstuga utan att bli varm, känna hur vinden blåser svalkande och vovven lägger sig bredvid och vill busa. Jag vill inte ha sommar, jag vill ha ledigt. Jag vill vara fri från prestationer, missförstånd och beslut. Jag ska må bra i sommar. Äta glass. Vara glad. Inte skämmas för något. Bara va mig själv, acceptera min situation, och njuta av ögonblicket. Min uppdatering kommer bli tio gånger sämre nu när jag kommer flytta ner till sommarstugan. Vi har inget mobiltbredband som man kan ta med sig och jag vet inte vad chanserna är att vi köper ett.

Kämpa för det som är rätt. Som får dig att må bra. Som är bra för dig. Världen är orättvis men om du kan påverka det så tveka inte. Världen behöver dig.

Nu har jag verkligen gjort det sista i skolan. UNDERBART!

Jag vill så gärna att ni ska förstå. Hur jag fungerar.

Jag har väldigt dålig matsmältining, måste det vara. Min mage vill inte ha mat. Så fort jag ger den det så känns det som hela tarmen svullnar upp. Det kanske bara är något jag är allergisk mot.

Jag vet inte var jag ska börja. I morgon tar massa underbart folk studenten och försvinner med sin härliga energi från skolan. Som ni vet gillar jag mål. Så jag satte upp ett mål förra veckan att jag skulle gå alla skoldagar tills sommarlovet börjar. Det sket sig, första dagen. Jag har ingen energi kvar. Jag hinner aldrig ladda upp mina batteri. Efter skolan och resten av kvällen måste jag vila. Vila vila vila, så jag kan gå till skolan, eller överhuvudtaget vara aktiv nästa dag. ( För ett år sedan tog det tre dagar.) Därför går det piss på mina prov. Jag blir jätte nervös och kan bara plugga max en timme. Det är hemskt. Jag vill vara duktig. Prestera. Jag vill att andra ska komma till mig och fråga om svar, och inte tvärtom. Jag vill vara bra. Nu känner jag mig bara sämst.

Det är mycket nu. Så mycket. Överallt. Jag orkar inte. Jag mår inte bra av det här. Allt faller ner. Alla faller ner. Allt rasar. Mitt huvud sprängs och min mage vill inte ha mat. Det gör ont. Inom mig.

Jag tror vi alla mår bra av olika sorters tröst.

Super uppdateringen. Förlåt. Har inte haft orken. Det är så mycket nu. Psykiskt. Min medicin tog slut. Och jag hade en magkänsla att jag skulle må bra nu. Min magkänsla suger. Så jag har mått piss i en vecka nu. Jag drömmer mardrömmar varje natt. Jag mår illa hela tiden. Mina leder brinner.