Söndagar är verkligen inte min dag. Jag mår nästan alltid dåligt. Varm, trött och frustrerad att skolstressen kommer efter att jag har somnat. Usch. Jag är konstant varm. I mitt rum är det ungefär runt 16° på natten. Ändå sover min hund med mig. Hah.

Jag är rädd att få panik. Att inte ha kontroll över min kropp. Att börja gråta är något jag gör mycket för att undvika. Jag vet inte varför det är så, jag får inte sjunka för djupt in i mina tankar bara. Om jag tänker; Jag är sjuk, jag mår inte bra, det är synd om mig. Då suger jag åt mig det ännu mer. Då känner jag efter hur jag mår och får det bekräftat. Istället för att inbilla sig om att man mår bra men ändå vara medveten om sin gräns. Mina kinder är glödheta.