Tänkte försöka förklara lite hur allt ligger till just nu.
Min doktor har bestämt att vi ska ta bort en av mina tabletter. Så jag har tagit en halv (istället för en hel) nu i tre veckor och jag har märkt de senaste två veckorna att det inte va ett smart beslut. Den där inre rösten man har som säger att man ska gå upp på morgonen fastän man inte riktigt känner för det, eller, som säger att det vore kul att göra något, den är borta. Jag antar att den försvann med tabletten.
Så. Nu på morgnarna har det blivit tusen gånger svårare. Jag går upp. Varje morgon. Men sen. Tankarna som ser något ljust i att åka iväg till skolan, eller ser något hopp i allt skit. Den fattas . Viljan har alltid funnits där förut. Förutom sen två veckor tillbaka. Det är så frustrerande att inte kunna ta tag i allt. Det finns liksom ingen vilja i mig just nu.
Jag blir så trött på människor. På mänskligheten. På allt stim och härj.. Jag vill inte bli trött på det.
Usch, blivit så dålig på att beskriva i skrift. Hoppas ni förstår eller har förståelse.
Hejdå
Kommentarer
Trackback