Hej alla ni fina.
Har inte varit här på väldigt väldigt länge. I morgon ska jag ut och resa och jag har alltid så svårt att sova då. Så, därför ramlade jag in här. Kollade statistiken, läste igenom massa gamla kommentarer. Ni anar inte hur tacksam jag är för era ord. Era uppmuntrande meningar och era fina tankar. Det värmer och stärker.

Anledningen till att jag inte har skrivit är, för att jag inte vill. Har blivit lite trött på att kommunicera via internet och sms. Det blir så mycket missförstånd och feltolkningar. Och sen också för att, de personerna jag skapade bloggen för (att uppdatera om mina dagar och hälsa när jag sög på att prata om det) står inte längre vid min sida. Jag tror att förlora en vän är något bland det värsta man kan uppleva. Och alla upplever det på ett eller annat vis. Varje gång det händer mig får jag en väldig panikattack. Lite obehagligt att jag bara får dem när något sånt händer. Nåväl. Människor tar beslut och hur otroligt sjukt ont det än kan göra så är det något man måste acceptera, och gå vidare. Som en vän sa "Du behöver acceptera det och gå vidare. Förslåta kan du hoppa över". En förlåtelse är något som jag börjat få så svårt att ge ut. Det är som att, efter ett tag blir man så trött på allt bullshit så att man slutar förlåta, hoppar direkt till att acceptera. När det nu går.

Tillbaka till inläggets mening, tack att ni bryr er, och läser. Även ni ( som är chockerande många) som jag inte känner, min tacksamhet är stor. Jag tar åt mig av vart enda lilla ord och hoppas att jag kanske en dag, är tillräckligt ihop pusslad för att kunna kanske starta upp en ny blogg.
Tillsdess uttrycker jag mig i bilder när orden har svårt att forma sig. Jag finns nu på tumblr och i framtiden kanske jag då och då skriver ner mina tankar. Så, Hejdå.