Borta bäst. Hemma bra.
I'm Home!
Fyra härliga dagar har jag spenderat med min fina vän Ebba. Det var hennes julklapp till mig, och världens bästa! Vi bodde på ett hotell, Mornington, på Östermalm bara ca 20 min från sergelstorg & typ 10 min från stureplan så det var verkligen perfekt! Åh det har varit så bra och så kul så jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta allting. Jag gillar inte stockholm egentligen men med Ebba så blir allt bra!
Vi la nästan hela fredagen på att kolla in butiker runt om i sthlm, en fika på ett mysigt café med en barndomsvän som jag inte har träffat på ... fem år! På kvällen åt vi mat på hotellets resturang och lyckades senare komma försent till bion som vi hade bokat. Upptäckte senare att jag hade "pratat" med Rafael Edholm. (som jag inte hade en aning om vem det var innan.)
På lördagen åkte vi in mot gamla stan och besökte de mysiga butikerna som finns där, uppföljt av Nationalmuseet, Naturhistoriska riksmuseet och Cosmonova - Sea Monsters 3D.
Dagarna var verkligen fantastiska och kunde inte ha blivit roligare. Att man kan skratta så mycket och vara så glad så stor del av tiden är rätt häftigt. Människor kan vara underbara ibland. Ebba är en sån. Vi är så olika fast ändå så lika.
Naturhistoriska riksmuseet. Ebba fångar katt - katt fångar fågel. Kretslopp.
framsteg
Du är jag klar med min kista! Om ni kommer ihåg. Ska lägga upp för- och efterbilder så att ni får se.
Igår va jag uppe i åtvidaberg för att träffa en homeopat som jag ahr blivit rekomenderad. Det är ungefär 14 mil dit upp från där jag bor + krokiga vägar, så vi åkte i tre timmar. Jag vet inte var jag har fått mina "fördommar" om homeopater ifrån, har antagligen spenderat förmycket tid med kemikaliertyper... Jag trodde att jag skulle få komma till en gumma med massa saronger på sig, rökelser och att jag skulle få ligga på en bår och hon skulle liksom, "känna i luften över mig". Men gud vad jag hade fel. HAH!
Kvinnan var ingen gumma. Hon va 43 år och levde på landet. Hon va skit rolig och skojade om allting. Verkligen en super härlig människa! Vi satte oss ner i köket (ingen bår) och jag började berätta om min sjukdom from scratch. Hon ville ha väldigt tydliga svar och ville att jag skulle vara väldigt specifik.
När jag hade berättat klart frågade hon om jag var rädd för något, någon fobi, i vilka grader jag är rädd för de där grejerna, när jag grät senast, varför jag grät då, vad jag föredrar för mat, vilka kryddor, favorit godis, dricka ALLT! Massa konstiga grejer och för varje fråga kände jag mig bara mer omänsklig. Det va så kul, att få träffa henne.
I fem år har jag försökt övertala min omgivning om att jag har dålig matsmältning för jag får ont i magen efter allt jag äter. Ingen har hållt med mig. Så frågar jag henne, "jaja, det såg jag på dig".
Det kanske låter lite skumt och konstigt men allt är så logiskt. Jag tål inte den kemiska medicin jag får och den har skadat min lever som har gjort så att min tarm är som fylld med plack och kan inte ta upp någon näring. Det är så logiskt. Så nu har jag bytt ut matvaror, jag har köpt rena vitamintabletter och ska få någon tablettbaserad på ostronskal. Plus att jag nu dricker majsvälling och olivolja med ren sprit i. YEY! Så detta ska lungna ner min mage, så att den energin som min mager använder för att ta åt sig näring utan resultat kommer nu gå till att gå i skolan. Äntligen ett ljus.
Det är så logiskt att man ska hela sin kropp med hjälp av naturen. För vi kommer ju från naturen! Hejdå.
Igår va jag uppe i åtvidaberg för att träffa en homeopat som jag ahr blivit rekomenderad. Det är ungefär 14 mil dit upp från där jag bor + krokiga vägar, så vi åkte i tre timmar. Jag vet inte var jag har fått mina "fördommar" om homeopater ifrån, har antagligen spenderat förmycket tid med kemikaliertyper... Jag trodde att jag skulle få komma till en gumma med massa saronger på sig, rökelser och att jag skulle få ligga på en bår och hon skulle liksom, "känna i luften över mig". Men gud vad jag hade fel. HAH!
Kvinnan var ingen gumma. Hon va 43 år och levde på landet. Hon va skit rolig och skojade om allting. Verkligen en super härlig människa! Vi satte oss ner i köket (ingen bår) och jag började berätta om min sjukdom from scratch. Hon ville ha väldigt tydliga svar och ville att jag skulle vara väldigt specifik.
När jag hade berättat klart frågade hon om jag var rädd för något, någon fobi, i vilka grader jag är rädd för de där grejerna, när jag grät senast, varför jag grät då, vad jag föredrar för mat, vilka kryddor, favorit godis, dricka ALLT! Massa konstiga grejer och för varje fråga kände jag mig bara mer omänsklig. Det va så kul, att få träffa henne.
I fem år har jag försökt övertala min omgivning om att jag har dålig matsmältning för jag får ont i magen efter allt jag äter. Ingen har hållt med mig. Så frågar jag henne, "jaja, det såg jag på dig".
Det kanske låter lite skumt och konstigt men allt är så logiskt. Jag tål inte den kemiska medicin jag får och den har skadat min lever som har gjort så att min tarm är som fylld med plack och kan inte ta upp någon näring. Det är så logiskt. Så nu har jag bytt ut matvaror, jag har köpt rena vitamintabletter och ska få någon tablettbaserad på ostronskal. Plus att jag nu dricker majsvälling och olivolja med ren sprit i. YEY! Så detta ska lungna ner min mage, så att den energin som min mager använder för att ta åt sig näring utan resultat kommer nu gå till att gå i skolan. Äntligen ett ljus.
Det är så logiskt att man ska hela sin kropp med hjälp av naturen. För vi kommer ju från naturen! Hejdå.
Hey ya
Vad ska man säga? Aj. Typ.
Att ett förhållande på nästan tre år kan ta slut så snabbt. Att två personer kan vela så olika, känna så olika. Jag vet att jag gör rätt, men jag vill inte att det ska göra så ont. Kärlek och smärta går hand i hand har jag märkt nu. Så, ja. Min tro på kärlek börjar försvinna, eller kanske bara upphör. Hoppas det.
Att bestämma sig att göra det som är bäst för en själv, va enormt svårt. Att hålla kvar vid det och veta att det sårar någon annan får nog vem som helst att tvivla på sitt beslut.
Så hej livet. Nu ska jag trassla ut mitt liv, göra det fint, skräddasy det så det passar mig bäst. Sätta mig själv först. Och göra det jag känner för. God natt.
Shabby chic
Tycker det är konstigt hur kreativitet kommer och går. Egentligen, för jag älskar verkligen att skapa saker. Ibland.
Som tillexempel: Foto, scrap booking, piano och gitarr. Det är fyra saker som jag tycker om att göra. Men som inspirationen och kreativiteten bara dunstar när jag blir "tvingad" till att göra det. Jag tar lektioner i gitarr på min skola. Anledningen till att jag bytte från piano händer nu på mina gitarrlektioner. Jag tycker inte det är kul längre. Jag vill jätte gärna lära mig. Men i min egna takt. Som jag själv vill. Jag vill inte lära mig att plocka på gitarren super bra, för jag kan redan plocka lagom bra. Jag vill lära mig allt basic och sen utvecklas succesivt. Är det så svårt? Ja. Lärarna tycker oftast inte som jag. Så nu, efter att ha ibland missat och ibland verkligen inte orkat gå på mina gitarrlektioner så kommer intresset smygande tillbaka. Och bara på en timma lärde jag mig två nya låtar och en ny rytm på gitarr. Måste det vara mer komplicerat än så?
Gillar verkligen inte fototävlingar, eller jobb. För det är liksom inte kul att ha ett bestämt motiv och en deadline. Nej. Jag gillar frihet. I allt. Inget blir liksom inte bra om det inte är kul.
Så nu börjar alltså min kreativitet flöda. Både i mina gitarrfingrar och i mina förändra-saker tankar. Mitt nya mål är att måla om en kista som jag hade alla mina leksaker i när jag var liten. Har alltid älskat den där kistan fastän den är ful-som-stryk-blå. Så idag va mamma och jag och köpte färg och pensel och sandpapper. Det ska bli vit med ett shabby chic-stil.
Gillar verkligen inte fototävlingar, eller jobb. För det är liksom inte kul att ha ett bestämt motiv och en deadline. Nej. Jag gillar frihet. I allt. Inget blir liksom inte bra om det inte är kul.
Så nu börjar alltså min kreativitet flöda. Både i mina gitarrfingrar och i mina förändra-saker tankar. Mitt nya mål är att måla om en kista som jag hade alla mina leksaker i när jag var liten. Har alltid älskat den där kistan fastän den är ful-som-stryk-blå. Så idag va mamma och jag och köpte färg och pensel och sandpapper. Det ska bli vit med ett shabby chic-stil.
Om ni är lite nyfikna om mer shabby chic, kolla in på den här mysiga sidan för mer bilder: http://www.styleroom.se/album/20407
Add some salt, please
Jag ska åka iväg. Så långt bort. Bort och leva ett annat liv. I en annan miljö. I en annan kultur. Med andra krav. Med andra mål.
Jag är så skoltrött som man kan bli, och min psykolog sa att det inte va så konstigt att jag är omotiverad till allt. Känner mig som en psykfall. Och det är jag kanske. Tankarna i mitt huvud är som ett enda stort klotterplank. Bara stimmigt, orealistiskt och fult. Jag kan inte bestämma mig var jag ska bo. Inget känns som hemma. Vi håller på att städa ut mitt barndomshem och jag tror aldrig jag kommer få tillbaka den hem-känslan som funnits där. Nej. Jag gillar inte förändringar. Men vem gör det? Egentligen? Om det inte är planerat och efterlängtat förstås. Så mycket saker att bestämma, så mycket val att välja.
Det är precis som min mamma sa: "Det är så svårt det här med mobil och abonnemang. Det finns så mycket att välja mellan. Det va mycket lättare förr. Då fanns det EN mobil och ETT abonnemang. Då behövde man inte tänka på mycket."
Man kan se saker på så olika sätt. Som mamma gjorde, eller att det är bra med valmöjligheter så att man kan få det som passar en bäst. Huvudsaken är bara att man accepterar andras åksikter. Vare sig man gillar dom eller inte.
Jag är så skoltrött som man kan bli, och min psykolog sa att det inte va så konstigt att jag är omotiverad till allt. Känner mig som en psykfall. Och det är jag kanske. Tankarna i mitt huvud är som ett enda stort klotterplank. Bara stimmigt, orealistiskt och fult. Jag kan inte bestämma mig var jag ska bo. Inget känns som hemma. Vi håller på att städa ut mitt barndomshem och jag tror aldrig jag kommer få tillbaka den hem-känslan som funnits där. Nej. Jag gillar inte förändringar. Men vem gör det? Egentligen? Om det inte är planerat och efterlängtat förstås. Så mycket saker att bestämma, så mycket val att välja.
Det är precis som min mamma sa: "Det är så svårt det här med mobil och abonnemang. Det finns så mycket att välja mellan. Det va mycket lättare förr. Då fanns det EN mobil och ETT abonnemang. Då behövde man inte tänka på mycket."
Man kan se saker på så olika sätt. Som mamma gjorde, eller att det är bra med valmöjligheter så att man kan få det som passar en bäst. Huvudsaken är bara att man accepterar andras åksikter. Vare sig man gillar dom eller inte.
