Det låter så sjukt. Men jag saknar verkligen fysik smärta. Visst, jag har fortfarande lika mycket ont som jag alltid har, men det liksom, drunknar i allt annat. Fysisk smärta är så...lätt på något sätt. Om man jämför med psykisk. Bara man har lite självkontroll så går det nästan att gå igenom en dag som vanligt. Det går med hjälp av huvudet att tänka bort smärta. Fysisk. Jag vet inte om det går att göra samma sak med psykisk... säg till i så fall. 


Livet är rätt häftigt i alla fall. Det är nog ändå en sak som håller en vid liv. Att se allting omkring en. Jag älskar snö. Snö på träd som har lagt sig runt varenda liten pinne. Som ligger som ett täcke på tallarna. Det är liksom, konst för mig. En annan sak som fashinerar mig är händer. Konstigt jag vet. Dock bara kill-händer. Eller fashinerar är nog fel ord. Frukt är rätt häftigt också. Att det liksom, växer från ingenstans på ett träd, får ett skal och kött, smak och lukt, kärnor och sånt. Och sen när den är färdig, så faller den ner. Rätt maffigt.