Kände att jag ville uppdatera alla de som läst och följt mig genom min resa. Jag är så tacksam för alla fina ord jag fått av er och att ni överhuvudtaget har varit intresserade. Så, här kommer en update.

Idag, snart fyra år sedan jag blev sjuk, sitter jag här med ett sommarjobb, många fina vänner, en sport som jag älskar och har en riktigt aktiv vardag. Det har varit en så otroligt lång och brant uppförsbacke till där jag är idag. Men utsikten har aldrig varit bättre. Mitt liv har vänts upp och ner, trampats på och slängts i väggen. Och det utöver min fysiksa hälsa. Men jag tog mig igenom allt och det imponerar mig själv ibland. Visst, det är fortfarande inte lätt att ta sig upp varje dag, men jag gör det, för det är så man kommer framåt.
Min mamma och jag satt idag och mindes hur jag var för bara två år sedan. Det var en festival i stan och min bror skulle uppträda. Min kropp var sämre än min reumatiska 82 åriga mormor. Jag kunde inte alls vara där länge. Jag kunde knappt stå, gå eller sitta. Allt gjorde bara ont. Det värkte i varenda liten led och sena och jag kommer ihåg än idag hur fruktansvärt ont det gjort. Tillslut fick jag stötta mig på både mamma och pappa för att ta mig till bilen och åka hem.
Jag klarade av skolan också. 8 juni i år tog jag studenten men betyg i alla ämnen, något jag hade som mål men inte riktigt visste om det var möjligt. Men när jag äntligen fick papper på att jag har nedsatt koncentrationsförmåga och arbetsminne så var skolan nästan tvungen att anpassa mina studier så att jag kunde klara av det. Uppsatts efter uppsatts, eftersom jag inte kunde komma ihåg någonting till ex prov. Dagen betygen satten gjorde jag mitt sista förhör. Och jag klarade allt. Mina betyg är bra. Dom kunde varit bättre, jag vet att jag kan bättre, men jag klarade det. Det är allt som spelar roll.

Sen jag sist skrev har min familj splittrats, jag har helt nya vänner, jag är singel och har också fått mig hjärta stampat på. Min omgivning märker min utveckling, det är det absolut härligaste. "Det lyser om dig!", "Det är som att du lever igen!". Det är svårt att idag sätta sig in hur man själv var som person när allt började.
En 15 årig flicka som tryckte ner sig själv. Spelade en roll för omvärlden för att passa in och inte sticka ut. Blir sjuk och tappar banden till precis alla. Ligger okontaktbar i tre veckor och kan inte gå i skolan förrän flera månader senare, 40 min i veckan, det var allt jag orkade. Mitt huvud fungerade inte. Jag kunde inte läsa, kunde inte prata utan att tappa tråden, allt bara försvann så fort jag skulle göra något. Minnet blev kasst. Fanns ingen chans att jag kunde komma ihåg vad jag åt dagen innan, eller vad jag hade gjort under dagen. Backen började när jag försökte ta mig runt kvarteret varje dag. Detta blev ungefär en gång i veckan, men jag gjorde det. Sen har det bara gått framåt.
Vilken resa. Jag är fortfarande inte frisk och fungerar inte som alla andra, men jag klarar mig. Jag vet hur jag ska göra för att klara mig , på mitt sätt. Senaste året har jag till och med orkat göra saker efter skolan. Det var ett stort steg och gjorde mycket för min vänskap och sociala sida.

Idag orkar jag göra saker hela dagen. Fattar inte ens att jag kan skriva det utan att ljuga. Min familj och omgivning har varit ett fantastiskt stöd. Men jag hade aldrig klarat det utan min inre styrka. Det spelade ingen roll hur andra berättade hur jag skulle tänka eller att jag skulle gå upp på morgonen. Det måste komma innefrån. Allting handlar om mål. Realistiska mål. Små mål i början som med tiden växer. Det är det som tar en framtå i livet, vad det än handlar om. Vare sig det är en sjukdom, utbildning, förändring eller utveckling. Det är ditt liv och det är du som bestämmer hur du vill att ditt liv ska vara. Hur du vill att du ska vara som person. Idag lever jag. Jag känner saker och jag är så tacksam för det. Jag är lycklig och har energi. Vänner som är underbara. En kille som jag hoppas känner likadant som jag. Alllt kommer bli så himla underbart.

Så tack för mina år. Hoppas det har gett er tankeställare och hopp om förändring.
Hejdå