Jag drömmer mardrömmar ungefär varje natt. Psykiska drömmar. Om ni fattar. Det är som två världar. "Dröm"-världen är så enormt verklig. Inget övernaturligt eller konstigt. Rent och riktigt. Och helt tvärt emot riktiga världen. Det svåra är att skilja på dem. I min "dröm"-värld är jag kär. Så då blir jag nervös och konstig och störd fastän det bara hände i min dröm och har inte med mitt riktiga liv att göra. Jag drömmer att en vän jag hade är super känd och mycket "högre" än mig. Jag brukade drömma att jag var otrogen. Att min mormor dör. Att jag har sagt något jag inte har sagt, och "glömmer" då att säga det där. För jag tror ju att jag hade gjort det. Att jag redan har vaknat och är uppe och gör mig i ordning. Det tror jag drömmer sist nästan varje natt.