Jag ska måla hela världen, mamma.
Nu är panelen uppspikad på friggeboden som pappa och jag bygger. Så i helgen blir det måla måla måla!
Det ska bli så kul att inreda. Jag gillar att göra massa saker. Så länge jag inte är tvingad till det.
Skulle vara rätt härligt att vakna upp så här.
SPRINGA SPRINGA SPRINGA
Min doktor är fast. Han kommer ingenstans. Antagligen är jag så annorlunda och ingen av hans tusen kontakter vet någonting om min grej, eller så är alla bara helt, sämst. Kan vara så att många har min sjukdom men doktorer tar det som utbrändning eller nått...
Jag orkar inte gå i skolan. Jag är så trött. Jag är så nära att spy på lektionerna. Jag orkar inte vara glad. Orkar inte bry mig. Jag lurar min kropp varje dag så att jag ska hitta styrkan att gå upp. Jag måste lura mig själv för att kunna stå upp. Eeeh, det här är inte okej. Jag är fortfarande tonåring och ska kunna vara ute om kvällarna och umgås med vänner, dygna och sånt massa skit. Inte hur jag ska sitta för att det ska göra minst ont.
I morgon springer jag. Jag är glad. Det är kul när människor blir imponerade. De som vet om min situation, de blir så glada och peppande. Det stärker själen. Jag va så vältränad förut. Så, det är så skönt. Fem kilometer. Det är rätt långt. Nu mår jag illa igen. Tack alla ni som läser. Som bryr er. Det hjälper att veta att någon läser.
Älskar den bilden. Så äkta.
Två dagar kvar!
Åh, det är så mycket nu. Eller, egentligen inte. Men, för mitt huvud är det det.
- Söker massa sommarjobb för att kunna komma tillbaka till livet igen, bara för att göra någonting och inte sjunka ner i hur jag egentligen mår.
- Går på sommarlov om fem veckor, alltså massa prov att göra som jag har missat...blä.
- Jag springer loppet om två dagar... Har bara sprungit 3km fast loppet är på 5km.
- Märker ingen förbättring på den nya medicinen, mer försämring.
- Har fått svårare att koncentrera mig.
Nåväl. Det är bara att ta tag i allting. Suck. Nu måste jag i alla fall ut och springa för sista gången innan loppet.
Svejs!
Skruvarna
Det känns som att det sitter fyra fastskruvade skruvar i mitt huvud. Två på varsin sida i bakhuvudet och två strax över tinningarna. Varje gång jag rör på mig, hör ljud eller bara andra så skruvas de åt mer och mer. Det är inte huvudvärk. Det mental utmattning. Hjärnan har bytts ut mot en tung sten. Det gör inte mindre ont på något sätt. Det gör bara ont.
Hela tiden.
Glädjespridare
Tack Tack Tack så jätte mycket för alla kommentarer jag får, både här på bloggen och i verkligheten! Det betyder väldigt mycket.
Vaknade av att min hund kom in springade in i mitt rum, upp i min säng, inkommen direkt från en blöt promenad, dränkte mig med pussar och kutade ut igen för att börja busa med sin bästa vän, kattungen. Min hund, Sally, hon är så glad, jämt. Hon älskar att va nära en och krypa jätte jätte nära. Så från och med några månader tillbaka sover hon i min säng, under täcket. Varför? Varmt och hon kan ligga nära. Jag älskar hundar, jag vill ha så många, jämt. Ja ja. Idag åkte vi till Kalmar. Det är våran stads shoppingställe kan man säga. Det blev spontant och sjukt stressigt så att jag nästan spydde, usch. För min bror skulle med 17.57 tåget och vi ville kolla i lite affärer först. Min bror är trubadur och åker till Kosta ibland och spela. Och ikväll skulle Måns Möller ha någon standup där. Så, de hade stött på varandra. Coolt. Varför är alla kända mycket mindre i verkligheten?
Idag mår jag ganska bra. Fick veta att det kostar ungefär lika mycket för mig att smsa min vän i England som det gör här i Sverige. Det är skönt och lättande. Det gör så mycket att höra en persons röst. Eller...ord. Nu ska jag krypa ner bredvid min pojkvän och må ännu bättre. Take care,
Mentalt och Fysiskt
Min kropp fungerar väldigt konstigt. Det är som att den är uppdelad i två världar. En för mitt huvud, alltså det mentala, att tänka, att koncentrera sig. En för min kropp, det fysiska, mina leder är sköra och svaga, jag har haft problem med min mage sen jag började växa och mina knän gör alltid ont.
Och de här två världarna är helt och hållet skilda. Jag kan gå i skolan och bara efter några timmar vara helt utmattad men ändå kunna gå till gymmet i stället för att gå hem. Det låter säkert kontigt, när man går hem från skolan borde man verkligen gå hem och vila. Men det enda jag behöver vila är mitt huvud och då spelar det ingen roll om jag ligger hemma i soffan eller springer på ett löpband. Bara jag får vila från koncentration, sortering och intryck.
Min nya medicin, som bara cirka hundra personer i Sverige har licens på, känns så onödig. Jag är enormt glad och tacksam att jag har fått den men, det finns så många som behöver den mer. Min pappa pratade i helgen med en kvinna i 40-års åldern, hon har haft samma sjukdom som jag i över tio år. TIO ÅR! Och nästan alla får en medicin som heter Levaxin, den har jag ätit i ett år nu och...det funkar inget vidare. Och nästan alla som har prövat den här nya organiska medicinen har blivit som de var innan de blev sjuka. Förstå då hur eftertraktad den är. Så får jag den, bara för att jag är ung och det är ovanligt. Visst, jag behöver den, otroligt mycket. Men det borde inte vara så svårt att få tillgång till den! Åh, doktorvärlden stör mig så mycket ibland, det är så fel och orättvist och kemiskt. Blä.
Hejdå syster
I morgon åker världens bästaste vän till England. I massa massa dagar. Som inte är så massa egentligen men känns som mamma. Åh... hon är min klippa, min krycka, mitt stöd. Och det kommer bli en utmaning att klara mig utan hennes "du-orkar-visst"-blickar. Hon är så fantastisk och jag är så tacksam för henne. För att jag har fått lära känna henne. Det är häftigt när man hittar människor och har modet att släppa in dem, låta dem komma nära och verkligen lära känna en. Jag har väldigt svårt för sånt, även att jag har känt den här flickan i 1/2 - 1 år.
Idag hade vi Estetisk verksamhets uppvisning. Jag dansade. Har aldrig fått sån härlig respons. Det är så enormt skönt. Att få positiv feedback när man verkligen går in för något. Nu ska jag sova, vilket jag inte kan. Kul. Efter jag har tagit mina 135982+9+4 tabletter. God natt
Idag hade vi Estetisk verksamhets uppvisning. Jag dansade. Har aldrig fått sån härlig respons. Det är så enormt skönt. Att få positiv feedback när man verkligen går in för något. Nu ska jag sova, vilket jag inte kan. Kul. Efter jag har tagit mina 135982+9+4 tabletter. God natt
Kyla
En sak med min "sjukdom" är att inte kunna reglera min kroppstemperatur. Jag kan inte påverka den. Jag är ständigt varm-svettig eller väldigt...kyld. Mest varm. Jag kan verkligen få panik om jag inte hittar en kall yta.
När jag blev sjuk så slogs tre ämnen i min kropp ner, de sjönk alldeles för lågt. De är fortfarande låga, och med de ämnerna åkte min kroppstemperatur med. Så min kroppstemperatur är lägre än vad den var förut. Jag antar att det är varför min kropp är så konstig. Usch, nu ska jag till sjukhuset och ta blodprov, andra gången på en vecka. Lovely.
Back to basic
Så! Nu har jag då bytt från blogspot till blogg.se! Hoppas det inte blir en förvirring för ni som läser men jag ville ha lite mer kontroll över design och sånt. Hope you like it.
Söndagar är verkligen inte min dag. Jag mår nästan alltid dåligt. Varm, trött och frustrerad att skolstressen kommer efter att jag har somnat. Usch. Jag är konstant varm. I mitt rum är det ungefär runt 16° på natten. Ändå sover min hund med mig. Hah.
Jag är rädd att få panik. Att inte ha kontroll över min kropp. Att börja gråta är något jag gör mycket för att undvika. Jag vet inte varför det är så, jag får inte sjunka för djupt in i mina tankar bara. Om jag tänker; Jag är sjuk, jag mår inte bra, det är synd om mig. Då suger jag åt mig det ännu mer. Då känner jag efter hur jag mår och får det bekräftat. Istället för att inbilla sig om att man mår bra men ändå vara medveten om sin gräns. Mina kinder är glödheta.
