Deras ord.
Det är rätt kul. Jag har jätte lätt för att memorera texter, mest hiphop låtar, sånt med mycket text. Fast än det inte är den musikstilen jag lyssnar mest på. Ett urval jag kan utan att har hört så många gånger:
- Baby got back
- My humps
- Längst fram i taxin
- Mr cool
- Like a pom pom
- Typ alla Lady Gaga's låtar, av någon anledning..
- All my life
- Hey ya
- Tipsy
Kul? Ibland
.
Självklart,
Varje ben. Varje liten nerv. Varje liten led gör ont. Varje muskel. Varje rörelse. Varje position gör ont. Jag är trött på att det ska göra ont. Hela tiden.
Många jag känner tycker det är små konstigt att jag hjälper till mycket hemma utan att kräva några pengar eller något.
Men, jag förstår inte varför de ska ge mig pengar? De ger mig en säng, mat flera gånger om dagen, tak över huvudet. Varför ska de ge mig pengar? Att rensa i rabatten, eller städa undan framför tv.n, det är en så liten grej, men det gör så mycket. Vi får så mycket som vi inte ser. Vi är så vana vid det, det är så självklart för oss att vi inte ser det. Det är inte självklart. Det är otroligt häftigt att just jag får så mycket.
Så, hjälp dina föräldrar. Ibland utan att de ber dig. Gör det för att du vill.
Nu ska jag gå och läka. God natt.
Make me fly
Idag var sista skoldagen. +avslutning i morgon. Jag har ingen energi kvar. Jag orkar inte skratta på riktigt, jag orkar inte lyssna på babbel. Jag vill bara ligga på en ö vid min sommarstuga utan att bli varm, känna hur vinden blåser svalkande och vovven lägger sig bredvid och vill busa. Jag vill inte ha sommar, jag vill ha ledigt. Jag vill vara fri från prestationer, missförstånd och beslut. Jag ska må bra i sommar. Äta glass. Vara glad. Inte skämmas för något. Bara va mig själv, acceptera min situation, och njuta av ögonblicket. Min uppdatering kommer bli tio gånger sämre nu när jag kommer flytta ner till sommarstugan. Vi har inget mobiltbredband som man kan ta med sig och jag vet inte vad chanserna är att vi köper ett.
Fick hem lite kläder jag hade beställt idag. Det var kul, för det är en klänning som verkligen inte är jag, men som jag passar i. Måste bara lägga upp den lite för jag är för kort för min storlek.
Ät glass. Kram
.
Kämpa för det som är rätt. Som får dig att må bra. Som är bra för dig. Världen är orättvis men om du kan påverka det så tveka inte. Världen behöver dig.
KLART!
Nu har jag verkligen gjort det sista i skolan. UNDERBART!
Vi skulle ta bilder till björns dikt. Nu är jag klar. Det krävs mer än vad man tror. Att ta bilder ofrivilligt. Haha. Eller liksom, leta reda på ett motiv istället för att bara hitta ett. Om du förstår. Här är en bild i alla fall, som jag blev nöjd med. Hejdå
Allt och inget
Jag vill så gärna att ni ska förstå. Hur jag fungerar.
Jag orkar inte blogga. Det är för mycket runtomkring mig just nu. Både i skolan och utanför. Betygen sätts i slutet av veckan och lärare förstår mig inte, de behandlar mig som ig-elever( vilket inte borde vara ett ord) fast utan kompletteringar. Jag kräver inte att de ska förstå. Bara acceptera. Och inte fråga ut mig och vad jag har lagt min tid på när vi har haft så lång tid på oss att plugga. Jag ska inte behöva förklara mig. Tycker jag. Jag tycker så synd om de som bara ser rakt fram och inte åt sidorna. Alltså, rakt fram: Jag har rätt, det här är rätt, såhär ska det vara. Åt sidorna: Okej, du har problem, då hjälper vi dig så att du kan lyckas!
Jag är trött. Och lite sur. Nu ska jag inte plugga mer på två månader.
Hejdå.
+ jag har sänkt min frånvaro från 36% till 25% och till nu: 12%.
& jag älskar min hund.
Ett datum. En dag.
Jag har väldigt dålig matsmältining, måste det vara. Min mage vill inte ha mat. Så fort jag ger den det så känns det som hela tarmen svullnar upp. Det kanske bara är något jag är allergisk mot.
MINA FÖTTER ÄR GRÖNA! HIHIHI! Jag kan springa barfota i gräset med min hund. Springa. Älskar det. Det går så snabbt. Underbart. Nu går jag sista veckan i skolan. Jag har två prov på två dagar. Gillar inte att plugga. Vem gör? Men jag kan verkligen inte. Det gör bara ont i huvudet. Som att hjärnan ligger och trycker mot skallbenet och bara vill sprängas. Det är min dag. Hejdå.
Hwila.
Jag vet inte var jag ska börja. I morgon tar massa underbart folk studenten och försvinner med sin härliga energi från skolan. Som ni vet gillar jag mål. Så jag satte upp ett mål förra veckan att jag skulle gå alla skoldagar tills sommarlovet börjar. Det sket sig, första dagen. Jag har ingen energi kvar. Jag hinner aldrig ladda upp mina batteri. Efter skolan och resten av kvällen måste jag vila. Vila vila vila, så jag kan gå till skolan, eller överhuvudtaget vara aktiv nästa dag. ( För ett år sedan tog det tre dagar.) Därför går det piss på mina prov. Jag blir jätte nervös och kan bara plugga max en timme. Det är hemskt. Jag vill vara duktig. Prestera. Jag vill att andra ska komma till mig och fråga om svar, och inte tvärtom. Jag vill vara bra. Nu känner jag mig bara sämst.
Min mamma sa en sak som passade väldigt fint: "Men Louisa, om du tex har ont i foten. Då kan du gå ut och gå! Men du kan inte springa!" Min mamma är söt. Hon målade mina naglar igår. Det var helt tyst och man hörde bara vinden. Sen helt plötsligt börjar hon försöka prata kinesiska! Heh.
Mina ben orkar inte. De vill inte. Det gör ont i mina fingrar också. Läskigt.
Sov gott, ta hand om dig.
Här står det en rubrik.
Det är mycket nu. Så mycket. Överallt. Jag orkar inte. Jag mår inte bra av det här. Allt faller ner. Alla faller ner. Allt rasar. Mitt huvud sprängs och min mage vill inte ha mat. Det gör ont. Inom mig.
Bye bye bird
Jag tror vi alla mår bra av olika sorters tröst.
- Vissa vill inte ha lösningar på sina problem. Bara en stor famn att gråta i.
- Andra vill ha lösningar. Inte gråta. Bara reda ut det och gå vidare.
- Och några är nog mitt emellan.
När jag var liten hade jag en vän. Hon var väldigt duktig att trösta mig så att jag mådde bra. Hon lät mig gråta ut, gav mig uppmuntrande komplimanger och fick mig sedan att tänka på annat. SEN, någon annan dag, när jag hade samlat mig mer, DÅ hjälpte hon mig, om jag ville. Jag tror, att när man är sårad eller ledsen, så vill de flesta av oss inte ha lösningar. Vi vill bara ha en famn och uppmuntran. Bygga oss starka, lösa problemet om det går och gå vidare.
Songs for you, truths for me
Super uppdateringen. Förlåt. Har inte haft orken. Det är så mycket nu. Psykiskt. Min medicin tog slut. Och jag hade en magkänsla att jag skulle må bra nu. Min magkänsla suger. Så jag har mått piss i en vecka nu. Jag drömmer mardrömmar varje natt. Jag mår illa hela tiden. Mina leder brinner.
Det är konstigt. Med människor. Så fort man inte är glad, så finns man inte. Så fort man ska grupplugga till ett prov, så finns man inte. Jag förstår inte. Jag känner mig så hjälp lös. Jag kan inte styra över mina betyg, men på min skola blir man behandlad efter vilket betyg man har. Inte helt och hållet. Jag förstår inte människor, varför de tycker det är så kul att såra andra.
Ska börja skriva oftare, lovar. Kanske.
en gång...
I vintras var jag och en vän på en konsert. Våran idol. Våran inspiration hade kommit till Sverige och vi skulle åka dit tillsammans och uppleva henne tillsammans.
På kvällen satt vi där. Såg henne sjunga. Spela. Uppträda. Jag hade fått låna med mig min pojkväns systemkamera. När man tar ett kort med en systemkamera så blir det ett litet klick-ljud.
Under konserten slängde killen bredvid mig ur sig en kommentar och en till kille gjorde samma sak direkt efter konserten. Ingen av kommentarerna var varken snälla eller genomtänkta.
Tycker det är så viktigt att man tänker igenom vad man ska säga ibland. När man ska poängtera någonting, eller överhuvudtaget säga någonting till en främling. Det finns ett talesätt: "Yttra dig inte förrän du har gått en mil i hennes skor", eller något liknande. Det kanske inte har exakt med det här att göra, men jag tycker det är smart. Att tänka, "fast... jag behöver ju faktiskt inte säga så till henne, hon har ju också betalat för att gå på den här konserten." eller "Varför ska jag kritisera henne? Jag ver inte vad hon har gått igenom för att komma hit". JAg förstår inte mig själv så ... hejdå.
Lösningar och exempel
Kom hem från västervikssjukhus för två timmar sen. Vi kommer fram till bättre lösningar för varje besök som går tycker jag. Idag la vi märke till att jag kanske är en sådan människa som har koncentrationssvårigheter. Men jag har hanterat det på ett bra sätt så att jag inte har märkt det. Jag har tränat och rört på mig så länge jag kan minnas. Innan jag blev sjuk tränade jag ca fem gånger i veckan. Så eftersom jag har tränat har min kropp blivit avslappnad och inte reagerat så lätt på stress. Där av har jag kunnat koncentrera mig. Men jag slutade träna ungefär ett halv år innan jag blev sjuk, för min tränare tyckte inte det var okej att jag inte vill tävla. Så, vår nya inställning är: Mer träning! JA! Love it.
En mindre bra grej: Min koncentrationssvårighet jämförs med t.e.x gravida mammor som förlorat sitt foster, personer som varit med i en allvarlig olycka, barn som varit med om krig.
Det är rätt grymma exempel. Men väldigt skönt, för människor förstår mer då hur svårt det är. Att det inte bara är att fortsätta ändå. Att det inte hjälper att vara kvar i skolan. Att det inte är som alla andra.
Han sa att jag va unik också. Det va kul. Att han lätt blandade ihop olika fall, men inte mitt. Och att han försökte övertala sin fru, som är psykolog, att hans teorier om lösningar för mig va rätt. Hah. Han är rolig.
The box
Tröttheten smyger sig upp från min ryggrad. Konstigt nog. Igår var det 13 timmar musik musik musik hela dagen. Det är kul. Ibland.
Funderar på att sluta ta min medicin, bara för att. Tänk om jag mår bättre utan dem. Minimum chans. Jag är så trött på medicin. Har tagit det så länge jag kan minnas. För min mage, för min migrän, för mina brutna ben. Allt. Vill inte stoppa i mig massa saker som jag inte har kontroll över.
Min favorit tablett är ändå, och kommer alltid vara, ipren. Tror jag skulle vara död av mensvärk om jag inte hade ipren. Usch. Är det verkligen värt att ha så otroligt ont varje månad för att klämma ut en unge? Antagligen. Tar piller för det. Resultat: Förändrar hela min kropp, har mindre ont men kan fortfarande inte röra mig de tre första dagarna. Älskar vetekuddar. Kuddar med vete, antar jag, i som man värmer i mikron.
I dag ska vi till min doktor. Har inte träffat honom på jätte länge. Känns meningslöst. Han är så inne i kemiska-doktor-världen men ändå så villig att hjälpa. Önskar de kunde se utan för deras lilla värld. Se alla vägar. Använda sig av alla slags mediciner eller metoder, verkligen göra allting för att få sin patient frisk. Ska starta något slags Hälsocenter när jag blir stor. Välkommen in & må bra! ...
Är trött, och putt. Vill bo under täcket. I min pojkväns famn. Hejdå.
20.37
Idag gör det verkligen ont i lederna. Kan vara för att jag bestämde mig för att gå 12 000 steg per dag och fick ihop det idag på två timmar. Men, då borde det inte göra ont i armarna... Min vecka ser ungefär ut såhär:
- Måndag: Studiedag
- Tisdag: Friluftsdag
- Onsdag: Konserter
- Torsdag: Kompledigt
- Fredag: Kompledigt halva dagen, konsert på bluesfestivalen på kvällen.
Alltså väldigt lugnt. Dock enormt jobbigt i morgon. Vi ska gå, mycket och långt. Aj. Aj. Aj.
Känner att jag inte har så mycket vettigt att skriva, så jag tar ett uppehåll tills jag är tillbaka på fötterna.. hejdå.
Summerfeeling
Idag har jag hälsat på sommaren. Tog en nattpromenad med min pojkvän. 15 grader ute. Jag hade shorts. Underbart. Sov med fönstret öppet och vaknade utvilad. Två stora buketter med liljekonvaljer och gullvivor har plockats i kl 21.00 värmen. Hej hej sommar.
Barfota i gräset
Idag har jag hälsat på försommaren. I gräsmattan bredvid våran altan stack jag ner mina tår medans lill katten jagar osynliga insekter. Värmen är ibland äckligt varm. Jag får väldigt lätt solsting och värmeutslag. Jag älskar kyla. Så att jag längtar till sommaren kan jag säga. Men inte till värmen. I så fall havet. Underbara svalkande kalla havet. Är mer under ytan än över. Antagligen varit en liten fisk sen jag lärde mig simma. Mysigt.
Min hund är soldyrkar'n. När man går och lägger sig bredvid henne när hon ligger och steker så blir hon helt knäpp. Hon ska helt plötsligt försöka ta sig under en! Men, utan att lyckas så rullar hon runt på rygg och försöker hålla balansen vilket avslutas i en stor nysning. Djur är så härligt. Det som jag ändå längtar riktigt mycket till är nog ändå de sena promenaderna utan mygg eller knott. Bara en stor måne och en ljummen värme. Det är sommar för mig.
Egentligen, va korta tårna är jämfört med hela foten...
Tomt
Usch för nationella prov. Jobbade för länge och för intensivt, så min hjärna "stängdes av" som jag kallar det. Alltså, jag kan inte ta in mer information, kan inte koncentrera mig. Allt blir bara tomt och min kropp börjar domna. Usch.
Det är typ sommar nu. Gillar inte värme och lite kläder. Men, det är skönt. För jag har börjat träna och sånt. Så jag ska gå ner de massa kilona som jag har gått upp sen jag blev sjuk! Hade tagit massa goa sommarbilder men nej, det ville verken kameran eller datorn att jag skulle lägga upp. Så, det kommer en annan gång! Min vän som åkte till England kom hem igår. Hon är bäst. Åh, va skönt att hon äntligen är hemma igen.
JAG TOG MIG I MÅL!
Efter flera veckor av träning, smärta i min kropp och vilja har jag äntligen gjort det. Jag sprang. Hela vägen. Från start till mål.
Jag är så glad! Så stolt! Älskar verkligen att sträva efter mål och sedan uppfylla dem. Det är en sån...kick! Tack alla ni som har peppat mig och önskat mig lycka till! Det hjälpte verkligen. Den bästa kommentaren fick jag ändå från min mamma; Du såg så stark ut. Det kändes så bra. Som att jag var frisk igen.
Målet var: Springa hela tiden (5 km) och komma i mål på mindre än 30 minuter.
Resultatet blev: Sprang hela vägen och kom i mål på 26.24!
Uppvärmning!
super mysig runda vid havet och små hus
Snart åker vi!
Snart bär det av till Kalmar! Drottning Margaretaloppet som ska springas kl 19.00 i kväll. Håll tummarna!
